Stupkanten

Gränsen mellan berg och lund utgörs här av den 1 – 2 m höga stupkanten, som täcks av bergklomossa (Hypnum cupressiforme). På klippan ovanför, växer det olika ormbunkar (Pteridophyta) och fina bestånd av skogsbräken, träjon och stensöta (Polypodium vulgare).

Grunden mellan berget och parken är sandhaltig, torr och mycket skuggig. Det är få låga växter som trivs i denna miljö. Här växer främst liljekonvalj (Convallaria majalis) och lite plantor av backsmultron och skogsbräken. Största delen av grunden är täckt av förna, dvs. delvis nedbrutna växtdelar och annat organiskt material.

Längs bergskanten finns ljusälskande ekar och tallar som lidit av att området tidvis varit tätt bevuxet med lönn (Acer platanoides) och rönn (Sorbus aucuparia). Här växer också skogslindar (Tilia cordata) som är typiska för bergkanter. Hasseln bildar glesa bestånd.